Lättare filosofi med hjälp av Wiki

Synkronicitet
Synkronicitet är ett annat ord för synbart meningsfulla sammanträffanden men som saknar orsaksmässigt samband. Ett exempel på detta kan vara att man tänker att det var länge sedan man träffade en person och som av en slump stöter man på precis denna person i nästa gathörn. För att betraktas som synkronicitet skall händelserna vara besläktade som koncept och chansen att de skulle inträffa tillsammans genom ren slump verka vara mycket liten.
Begreppet, som myntades av den schweiziske psykologen Carl Gustav Jung, har dock inte fått något större vetenskapligt genomslag på grund av avsaknad av såväl empiriskt belägg som koherent teori.
Ett exempel: På två öar i Stilla Havet, på så oerhört långt avstånd ifrån varann, den ena ön befinner sig någonstans utanför Australien, och den andra utanför USA:s västkust, uppstår ungefär vid samma tid i historin något etnologiskt, exempelvis en ny typ av verktyg skapas, som gör att vi tror att populationerna hade kontakt – en rent praktisk omöjlighet. Etnologer brukar t.ex. tala om viktiga omvälningar som när människan lärde sig göra upp eld, eller när hjulet uppfanns. Det enda som kan få två helt separata populationer att utveckla exemplevis samma typ av verktyg vid samma tid skulle då vara synkronicitet.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Synkronicitet



Fatalism
fatalism (av lat. fata´lis 'av ödet bestämd', 'ödesdiger', av fa´tum 'ödet'), ödestro eller läran att det som sker i världen är i förväg bestämt av ett öde som uppfattas antingen som en personlig (gudomlig) eller opersonlig, obetvinglig makt. Tanken är framträdande i den antika grekisk-romerska kulturen, i islam, i vissa former av kristendom samt i indisk religion/filosofi. Jfr predestination.
Källa: 2009-08-12 Nationalencyklopedin • Långhttp://www.ne.se/lang/fatalism

Determinism
Determinism är en världsåskådning som menar att på samma sätt som naturen är orsaksbestämd, är människans vilja orsaksbestämd. Hård determinism liksom fatalism menar att den fria viljan är en illusion, eftersom vi i varje given situation inte kunde ha handlat på ett annat sätt än vi gjorde. Mjuk determinsm menar istället att människans frihet är en fråga om grader. När vi handlar under frånvaro av yttre och inre tvång är vi mer fria än annars.
Hård determinism postulerar en bestämd framtid. Det vill säga att framtiden har en viss bestämd existens. Mjuk determinism postulerar att framtiden är ett begrepp som inte existerar. Ur detta följer sedan att framtiden är obestämd och att valmöjligheterna, förmågan att handla, i ett deterministiskt universium då följaktligen är likställda med ett indeterministiskt dito.
Till nutida framträdande deterministiska filosofer hör bland annat Daniel Dennett.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Determinism

Ödet
Öde, sammanfattningen av de händelser, som en varelse upplever under sitt levnadslopp till lycka eller olycka. En människas öde bestäms av hela den mångfald inre och yttre orsaker, som påverkar henne, hennes medfödda andliga och kroppsliga natur, de omständigheter, under vilka hon lever, och hennes egna av viljan ledda handlingar.
Ödet hänvisar till ett förutbestämt förlopp. Det kan ses som en förutbestämd framtid, antingen i allmänhet eller för en enda individ. Det är ett koncept som bygger på tron att det är en fast fysisk form för universum.
På de sistnämnda lade Friedrich von Schiller huvudvikten, då han sade: "I ditt bröst är ditt ödes stjärnor". Återigen sammanhanget mellan individen och världsalltet betonas, när man fattar de olika varelsernas öden som uttryck för en förnuftig världsordning eller en gudomlig försyn. I strid mot varandra står dessa båda uppfattningar, endast när de uppfattas ensidigt.
Uppfattningen av de levnadsloppen bestämmande orsakerna såsom en självständig, outgrundlig makt, som härskar över allt och ytterst bestämmer även människans vilja, ledande den ene till lycka, den andre till olycka. Detta föreställningssätt är urgammalt och kan väl aldrig fullt utrotas. Det gör sig mera gällande i samma mån, som man är ur stånd att genomskåda sammanhanget mellan orsaker och verkningar och därför i ödet finner en "tillflykt för okunnigheten". Hos alla folk har i äldre tider ödesföreställningen spelat en stor roll. För forntidens greker var ödet något abstrakt, den gestaltlösa nödvändigheten, mot vilken människor och gudar lika förgäves kämpade. Individens försök att resa sig däremot fattades såsom övermod (hybris), som straffades av vedergällningen (Nemesis).
I den grekiska mytologin personifierades ödet i de livstrådarna spinnande och utdelande moirerna. Herakleitos fattade ödet som förnuftigt (Logos) och stoikerna som den lagbundna nödvändigheten. Den romerska uppfattningen av ödet (se Fatum) överensstämde med den grekiska. I den nordiska mytologin motsvaras moirerna och parcerna av nornorna. Med kristendomen ersattes det blinda ödets över människan härskande främmande makt genom den allsmäktiga kärlekens försyn.
Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96de